Dec 2

Tjugohundraelva tjugohundraschmälva

Många saker skall sammanfalla för att ett år skall anses som gott. För exempelvis  vinkonnässören är det en korrelation mellan fatets kvalitet, väder, vind, soltimmar och jordmån som skapar en god årgång. Och säkert en massa annat också. För musikälskaren är det lite knepigare att fastställa vilka samband som generar en god albumskörd. Jag har tidigare för min egen del noterat ett enkelt men tydligt sådant: ett globalt och personligt skitår sammanfaller ofta med ett musikaliskt skitår. Och vice versa. Efter att ha skummat igenom mina gamla blogginlägg och årsbästalistor tycker jag mig ha tillräckligt med vatten på den där kvarnen att lägga fram denna i övrigt fullständigt ogrundade hypotes. Eftersom jag är både pålitlig och intelligent tycker jag därför att du skall svälja det jag nyss framlagt med hull och hår. Skriv ner det och bär det med dig överallt.

Utifrån ovanstående inledning drar du antagligen slutsatsen att jag inte är så särdeles imponerad av Musikåret 2011. Om du gör det – grattis, you’re bang on target, pal. Å ena sidan kan det förstås antas att jag helt enkelt börjar bli förskräckligt gubbig. Mitt musikbibliotek i iPhonen stödjer det antagandet till stor del: Replacements ”Pleased to Meet Me”, Bowies ”Low”, Little Feats ”Dixie Chicken” och Captain Beefhearts ”Trout Mask Replica”, bland mycket annat gammalt träck.

Å den andra kan man peka den tidigare nämnda korrelationen globalt skitår -> musikaliskt skitår. Se bara på framväxten av Tea Party-rörelsen, arabiska regimers övergrepp mot sina medborgare, massmordet i Norge, tsunamin i Japan och den vandrande katastrofen Håkan Juholt. För att bara ta några exempel. Visst har artister och album även i år hyllats av kritiker och publik, men ärligt talat – hur många kommer att lyfta St. Vincents halvpekoral ”Strange Mercy” eller Wild Beasts snoozefest ”Smother” till skyarna om fem år?

Men visst: jag börjar nog bli gubbig. Bara det faktum att jag fortfarande tänker på något så otidsenligt som begreppet album klassificerar mig väl automatiskt som ”out of step, out of time”. Eller att jag fick kämpa som den där lilla gnagaren i ”Ice Age”-filmerna för att komma på de tjugo låtarna som återfinns på nedanstående Spotifylista (som kunde ha varit lite längre, om inte flera indiebolag dragit sig ur samarbetet på grund av de patetiskt usla ersättningsvillkoren).

Mina nyårslöften inför 2012: skriva oftare (låg svårighetsgrad). Bli en fantastisk pappa (relativ svårighetsgrad). Lära mig spela melodica som Augustus Pablo (hög svårighetsgrad – kommer antagligen att brytas).

Album som var jämna och bra, men utan spår som sticker ut: Thursdays ”No Devolución”, Fireworks ”Gospel”, Title Fights ”Shed”, Junior Battles ”Idle Ages”, Red City Radios ”The Dangers of Standing Still”, Samiams “Trips”. De finns på Spottan.

Årets bästa samlingsplatta: “Invasion of the Mysteron Killer Sounds” (Soul Jazz).

Två kanonplattor som borde ha representerats i  årslistan, men som inte finns på Spotify:

Centro-Matics ”Candidate Waltz” (Lyssna och titta på “Iso-Residue” här)
Office of Future Plans självbetitlade debut (finns att lyssna till på Dischords sajt här)

Men så till listan:

Fucked Up

The Beach Boys ”Our Prayer” (från ”The Smile Sessions”)
Cass McCombs “County Line” (från “WIT’S END”)
Cymbals Eat Guitars “Wavelengths” (från “Lenses Alien”)
Mattias Alkberg “Lys upp mig som en stjärna” (från “Anarkist”)
Driver Drive Faster ”It’s All Over It’s Everywhere” (från ”Open House”)
Rival Schools ”A Parts for B Actors” (från ”Pedals”)
Fountains Of Wayne “A Dip in the Ocean” (från “Sky Full of Holes”)
Graveyard “Hisingen Blues” (från “Hisingen Blues”)
Obits “Beggin’ Dogs” (från “Moody, Standard and Poor”)
The Black Keys “Lonely Boy” (från “El Camino”)
Fucked Up “Queen Of Hearts” (från “David Comes To Life”)
Trash Talk “Gimme Death” (från “Awake”)
Hot Water Music “The Fire, The Steel, The Tread” (från singeln med samma namn)
Kurt Vile “Puppet To The Man” (från “Smoke Ring For My Halo”)
David Bazan “Wolves At The Door” (från “Strange Negotiations”)
Slow Club “If We’re Still Alive” (från “Paradise”)
Yuck “Get Away” (från “Yuck”)
The War On Drugs “Brothers” (från “Slave Ambient”)
M83 “Wait” (från “Hurry Up, We’re Dreaming”)
The Horrors “Oceans Burning” (från “Skying”)
(URL: http://open.spotify.com/user/matsomalm/playlist/1jrFxDPeikszcVNM6aB7XB)

Smaklig spis. Over and out.

Mats

May 19

The end is nigh!

Enlig en amerikansk radioevangelist (läs: fullkomlig stolle) kommer världen att gå under vid sextiden på lördag eftermiddag. Han har efter mångåriga bibelstudier kommit fram till att armageddon infaller den 21:a maj 2011. Och, ja, står det i den heliga skrift så måste det vara sant. Även om det tydligen var lite trixigt och tidskrävande att utläsa – gubben är 89 år gammal – så visar alla tecken på det.

Personligen kan jag tycka att det är lite trist, dels för att det är helgen innan löning och det för att det spräcker en del planer jag hade gjort för årets senare halva. Men är det dags för den yttersta dagen så är det, och det får man helt enkelt acceptera. En del kommer säkert att kuva ihop sig i sina bunkrar, andra tänker nog göra sådant de alltid velat göra men aldrig vågat, och rätt många kommer nog bara att rulla ihop sig och vänta på smällen.

Själv tänker jag korka upp en flaska rött, tänka att “pjaaa, vi hade trots allt en rätt godkänd sejour på denna planet” och trycka igång denna Spotify-playlist:

1. Elvis Costello & the Attractions “Waiting for the end of the world”
2. R.E.M. “It’s the end of the world as we know it”
3. The Libertines “Road to ruin”
4. Deerhunter “Earthquaker”
5. Devo “Explosions”
6. Britney Spears “‘Til the world ends”
7. Link Wray “The rumble”
8. King Tubby “Earthquake shake”
9. Adam F “End of days interregnum”
10. Ec8or “Until everything explodes”
11. Impaled Nazarene “Let’s fucking die”
12. Enslaved “I lenker til Ragnarok”
13. Venom “You’re all gonna die”
14. Killswitch Engage “In a dead world”
15. Crowbar “Burn your world”
16. Demolition Hammer “Pyroclastic annihilation”
17. Bathory “Total destruction”
18. Funeral for a Friend “Front row seats to the end of the world”
19. Alkaline Trio “Armageddon”
20. Johnny Mathis “The end of the world”

Vi syns! (Eller kanske inte.)

Mats Ömalm

Jan 27

Poker, porr och Pong

Jag använder en alldeles ovärderlig plugin som heter Akismet för denna sajt. Vad den gör att rensa ut inkomna kommentarer som liknar spam, så att jag skall slippa sitta och sålla bland massvis med skit. Då och då, om än mycket sällan, kan det dock hända att en fullständigt legitim kommentar fastnar i filtret. Därför har jag tagit för vana att som hastigast ögna igenom skräpmappen mellan varven när jag ändå ska tömma den. Och, som sagt, i 199 fall av 200 är det bara träck.

En av dessa skräpkommentarer fångade emellertid min blick. Någonstans mellan trams om Beer Pong och analsex (m.a.o. kommentarernas motsvarighet till Akon och Black Eyed Peas) dök denna upp:

Hi, i just needed to come here to let you know about a very cheap service that posts comments like this on millions of WordPress blogs. Just why you may ask, well you may wish to sell something and target webmasters or simply just increase the quantity of backlinks your web site has that will improve your Google rankins which will then bring your website more traffic and money.

Inte för att det är särskilt häpnadsväckande, men är det inte bara liiite korkat att försöka sälja ett verktyg för att spamma andras sajter genom att, just det, spamma andras sajter? Du “just needed to come here” och berätta? Vadådå, hade du fått en stroke eller riskerat att ställas inför rätta annars? Eller framstår jag bara helt enkelt som en människa som verkligen längtar efter att få slänga iväg en miljon kommentarer om internetpoker och porr på intet ont anande matbloggares webbplatser?

Oh, well. Inget att göra åt. Men om jag vore Den Allsmäktige Skapare hade jag dömt dessa typer till en evighet av quinoa-rätter och tälteksem. Med bara Akon och Black Eyed Peas att lyssna på. Dygnet runt. I 5.1 surround. Och lite Ow! My Balls!

Mats Ömalm

Jan 4

Tjugohundratjusigt

Fan, det är så att man skäms. Här hade jag tänkt att pilla ihop en spellista med förra årets finaste låtar, en lista som var tänkt att spegla min eklektiska, frisinnade och hipstersäkrade musiksmak. Och så blir det så här.

15 låtar. Massvis med gitarrister. Samtliga vita. Nästan* inte en enda kvinna. På något sätt känns det symptomatiskt att 2010 blev året då Sverigedemokraterna kom in i riksdagen.

Men vad kan jag göra? Tjusigare än så här blev det ju inte.

Teenage Fanclub ”Baby Lee”
Fannies har fortfarande inte tagit sig förbi ”September Gurls”. Inte jag heller.

Weekend ”End Times”
Alla Mary Chain- och Gang of Four-fans, säg “whoo-oh”…

Surfer Blood “Floating Vibes”
…och fortsätt om du gillar Yo La Tengo. Fasen, det här kan vara årets album…

Superchunk ”Digging For Something”
…men jag är inte säker. Mac & co. ligger också bra till…

The Radio Dept ”Domestic Scene”
…eller så går titeln till Lundapaugarna.

Wolf People “Silbury Sands”
Inte för att liket efter Cream behövde återupplivas, men zombies var ju helrätt 2010.

Midlake ”Acts Of Man”
Sällsamt vackert. Och ystert dystert.

Les Savy Fav ”Let’s Get Out Of Here”
Själv stannade jag uppenbarligen i växten runt 1995…

Ariel Pink’s Haunted Graffiti ”Bright Lit Blue Skies”
…men regredierade åtminstone inte till 1969 likt Ariel Rosenberg.

The Gaslight Anthem ”The Queen Of Lower Chelsea”
Springsteen-fetischen tycks ha släppt lite…

Title Tracks ”Every Little Bit Hurts”
…så kanske får man hoppas på en Costello-revival inför 2011?

Field Music ”Them That Do Nothing”
Eller varför inte plocka fram ”Here Come The Warm Jets” igen…

Frightened Rabbit ”Living In Colour”
…för av allt att döma gick den estetiken igen både här och där.

The Posies ”The Glitter Prize”
Efterlängtad comeback som kanske inte levererade fullt ut.

James Blake ”CMYK”
Ty människan kan inte leva på enbart gitarrplink.

Lyssna här.

Over and out.

Mats Ömalm

(* Laura i Superchunk och Kay Hanley som gästar Posies-låten är enda undantagen.)

Dec 9

De, dem och dom

Om du är osäker på när man använder “de” och när man använder “dem”, skriv “dom”. Om du bara TROR att du vet, skriv “dom”. Om du är säker på att du förstår skillnaden men inte kan förklara den, skriv “dom”. Tack så mycket.

Sep 13

Arbete pågår

Likt en lovande men konkursfärdig investmentbank håller denna sajt på att rekonstrueras, därav radiotystnaden. Alltså, jag har inte gått i personlig konkurs. Jag pular bara med en ny disajn. Det kommer att bli fint. Men till dess:

Aug 5

Ett svagt rop på hjälp

Julian Cope

Artister jag tänkte försöka mig på att förstå i höst:

Julian Cope
Phil Ochs
Joanna Newsom
Stranglers
Big Dipper
Syl Johnson

Med vad börjar man? Hur tar man sig in? Vad är det jag skall hålla utkik efter? Och är det överhuvudtaget värt besväret?

(Saker man inte ens försöker förstå: Roxette, cash-ins, hundsmuggling, Google Wave)