by Mats Ömalm | June 5th, 2008
Bo Diddley är död. Han hann få 79 år på planeten innan pumpen sade stopp. Mannen vars chugg-chugg-riff användes i tusentals låtar, både av honom själv och av otaliga andra. Huir jag kunnat missa detta är inte så konstigt, eftersom media tycks ha ignorerat hans frånfälle helt och totalt.
Min relation till Diddley är egentligen ganska vag. Jag har alltid gillat hitsen, men äger faktiskt inte en enda platta. Ändå känns det trist. Han var en showman som man inte kunde låta bli att gilla, oavsett om man diggade musiken eller inte. Bo Diddley hade stil. Bara en sådan sak som att han konsekvent spelade på en fyrkantig Gretschgitarr. Inte nog med att gamla Gretschar i allmänhet är näst intill ospelbara by default – Diddleys hade dessutom en ergonomiskt omöjlig form.
Och så får man inte glömma hallickmodet som han ofta körde med. Åratal innan hiphopvärlden började ikläda sig bredbrättade hattar med plym och vinröda kostymer i krossad sammet stod Bo Diddley på scenen iförd de mest fantasifulla kreationer.
Så vila i frid, Mr. Diddley Daddy. Keep on gunslingin’.
Mats Ömalm
Smånotiser: SvD.se, DN.se, Digfi, HD.se
Artikel: Lennart Persson i Sydsvenskan
Video: http://klubbharmoni.wordpress.com/2008/06/02/hey-bo-diddley/
Ja du…vad säger man?
Skrämmande luckor i skivsamlingen, må jag säga…men handen på hjärtat, så räcker det ju nästan med att äga en singel! “Who Do You Love” är fortfarande en av världens 5 hårdaste låtar…