Text & musik: Mats Ömalm

Newsmill plockade först nu upp förra veckans snackis i och med Big Freds artikel om tidningen Citys påstådda rasism.

Jättekort recap, om du skulle ha missat grejen: skribenten Annah Björk, som jag tror är lite kristen, skrev ett blogginlägg där hon anklagade hiphoppen för att vara sexistisk och kvinnoförtryckande. So far, so good. Problemet var bara att 1) det var en ganska punchig krönika, 2) Björks exempel var skitdåliga, irrelevanta och inkorrekta, och 3) en av männen på de utpekades bänk inte ens verkar inom hiphop.

Bloggosfären blev helt galen och anklagade Annah Björk för att vara uruselt påläst (vilket är korrekt) och dessutom rasist (vilket jag inte har någon aning om). Och som lök på laxen stiger chefredaktören Mikael Nestius in för att försvara sin medarbetare, och skjuter sig själv i foten medelst några mindre övertänkta formuleringar.

Jag kan ha viss förståelse för att man upprörs över uppenbara och flagranta sakfel, men hörni: kan vi inte ta bladet från munnen och säga som det är?

Att hiphopen till allra största delen är… (trumvirvel)… SEXISTISK! There, I said it. Men så är det ju, för fan. Det är ju för tusan halva grejen, ju. Kom inte med några halvarslade exempel som att “meh, Talib Kweli är ju si, och Common är ju så, och buh huh huh blablabla” – det är tråååkigt. De flesta amerikanska rappare är så in i helskotta sexistiska och fula i käften att Traci Lords torde rodna. Vad är det att hymla om?

Ska vi inte sluta fjanta oss och medge att det faktiskt är så? Det är så oklädsamt att hålla på att hitta ursäkter och kryphål. Jag säger det först: jag använder också ordet ‘bitches’ då och då. Förvisso på skoj, men jag använder det likförbannat. Och jag hade aldrig använt om jag inte hört det fyra miljoner gånger i olika hiphoplåtar under de senaste femton åren.

Jag är en jätteschysst kille, jämställd och snäll och välutbildad och feminist och hela joxet. Det kanske du och dina vänner också är. Men nu ger vi oss, va? Den roligaste hiphopen är ju den som är riktigt, riktigt nasty. För att den är så overklig, och för att det är på skoj. Men den är likväl groteskt sexistisk.

Mats Ömalm