by Mats Ömalm | December 19th, 2008
Hej.
Varför ska just jultomten ha monopol på vårt julfirande? Det finns ju massvis med andra, riktiga tomtar vi kan bjuda in i våra hem istället. Låt mig illustrera med några exempel.
Lee Perry
Kevin Shields
Shaun Ryder och Bez (spiknyktra, som vanligt…)
Bob Saget (kul att de märker var det barkar och börjar flytta på levande ting…)
Annars tycks det gå någon sorts trend, inte bara i kultur-Sverige utan i hela västvärlden, med jul- och högtidsångest. DN har de senaste dagarna skrivit om inte bara s.k. Norénjul, ruttna filmtomtar och de sedvanliga katastroferna till julalbum. Under rubriken “En jävla jul i toner” skriver man också om julmusik som “dryper av ensamhet, utsatthet och ångest”. Bland annat nämns den föga uppiggande samlingsplattan “White Trash Christmas” med morbida högtidsångesturladdningar från bl.a. Ramones, John Prine och Sverigeaktuella (för sista gången någonsin) Hanoi Rocks.
Så visst, vi kanske blir mindre och mindre peppade inför all glättighet och traditionstyngt firande. Kanske är det så att vi hellre vill vältra oss i lite mysig panikångest. Måhända är lyckopiller årets julklapp. Eller så vill vi helt enkelt bara rocka loss med musik som kontrasterar fikon, glögg och dans kring granen.
I vilket fall som helst tycks vi inte få nog av tomtar, berättar ETC. Nuff said.
God jul, era miserabla krakar!
Mats Ömalm