by Mats Ömalm | January 27th, 2009
Något är det med nästan-legenden Scarface. Både bra och dåligt. Det känns som att han släpper en grym platta om året, men som i princip ingen bryr sig om. Istället hyllar vi Musse Pigg-rappare som Lil Wayne (som i och för sig medverkar på “Emeritus”, men stjäl knappast showen) och Young Jeezy, talanglösa snorungar med oinspirerade beats men med en hel, likaledes talanglös, bloggosfär bakom sig.
Fast samtidigt kanske Scarface får skylla sig själv. För det första är han bitter. För det andra är han gammal - nästan 40 - och borde ha lagt av på riktigt (som han hotat med så många gånger förr). Och för det tredje vill ingen längre lyssna på hans tirader om hur illa han och hans peeps i hooden blir behandlade, med bensinpriserna och kriget och läkemedelsindustrin som snor jobbtillfällen av hederliga knarklangare och allt det där.
Så varför skriver jag om “Emeritus” då? Därför att den är sjukt bra. Visst finns det lite halvhjärtade ögonblick, som samlagsvisan “High Note” till exempel (men missa inte den ultraostiga videon), men genomgående är det bara fett. Beats, rhymes and life. Hela paketet. Titeln “Emeritus” är liksom passande - Scarface är kanske inte den populäraste snubben i kåken, men han är kompetent utav bara fan och visar med all önskvärd tydlighet var det där blåa skåpet ska stå, bitch.´
Mats Ömalm