Text & musik: Mats Ömalm

Först av allt: nej då, du har inte kommit fel. Jag ringde in Simon och Tomas och deras jyckar och bad dem utföra lite piffing på sajten. Hoppas ni gillar den nya looken. Men så till saken:

SVENSKT #1: Har lyssnat igenom Frankes nya platta “Det Krävs Bara Några Sprickor För Att Skapa Ett Mönster” några gånger nu, och kan inte riktigt bestämma mig. Borta är TJ&MC-komplexet och är ersätt med något som mest kan liknas vid avig rockabilly. I “Exil Riktas Inåt” och “Hur Landet Ligger” är det lite postpunkfeeling, men mest är det riktigt brötig mansrock som dominerar albumet.

Jag har svårt att artikulera vad jag tycker, både mentalt och skriftligt. Antingen är det mästerligt, och då kommer jag inse det om ett par veckor. Eller så är det vad det låter som just nu: Wilmer X minus det P4-mässiga, och med aningen bättre smak, stil och pretentioner.

SVENSKT #2: Jonathan Johansson var jag otroligt ointresserad av för bara ett par veckor sedan, men nu måste jag faktiskt erkänna att radiohalvhitten “En Hand I Himlen” och dess b-spår “Innan Vi Faller” är helt lysande. I början fick jag bara Ratata-vibbar av den, på helt fel sätt. “Innan Vi Faller” dras fortfarande med lite Mauro-baciller, men det ger nog sig, skulle jag tro. Dessutom är The Sound of Arrows remix av “En Hand…” kanske den bästa omstöpning av en svensk artist jag har hört sedan D’Malicious skruvade till Koops “Baby”.

OSVENSKT: Så vill jag även slå ett slag för soulcroonern Anthony Hamiltons platta “The Point of It All”. Den är inte helgjuten, men större delen av den är faktiskt bland det bättre som dykt upp i genren på väldigt länge. Hamilton har dessutom fått ordning på dynamiken och växlar otvunget och snyggt mellan falsett och djup loverbaryton. Och så känns det så avslappnat och ärligt rakt igenom, även om jag inser att de epiteten får det att låta tristare än en snöstorm på midsommarafton. Men det är bara… nice, liksom. Majsigt. “I Did It For Sho”, till exempel, är så lenare än vispad grädde med pärlemor.

Annars känns musiksläppen allmänt lite slappa just nu. Det kanske är därför jag mest har återbesökt gammalt junk från Joe Jackson (som jag ber att få återkomma till lite mer utförligt framöver), The Dwarves (som fortfarande generar mig med sitt snusk), The Jones Girls och Ry Cooder. Ja, jag börjar väl bli vuxen till sist. Förundras också lite över att Kelis inte är större. Jag har lyssnat på “Get Along With You” från hennes första platta flera gånger idag och det är en av de senaste 10 årens allra vackraste låtar.

Och med det sagt: ajöss och tack för fisken, Lux Interior. Jag har aldrig varit något Cramps-fan, men visst fan var de en frisk industrifläkt?

Mats Ömalm

Mer om Franke: DN.se, HD.se, Nöjesguiden, Sonic, SvD.se
Mer om Jonathan Johansson: Nerikes Allehanda, MySpace, YouTube, Nöjesguiden
Mer om Anthony Hamilton: DN.se, Dagens Skiva, Metro, Sonic, SvD.se