Har du 10 minuter över? Bra. Då tycker jag att du skall lägga dem på DN:s Maciej Zarembas utmärkta essä om den så kallade grannfejden i Vojakkala, där en romsk familj fått klä skott för allt som hänt. Förra grannen, en präst, har misshandlats. Den nya grannen Esa Rano har fått en yxa i huvudet. Plus en mängd andra misshandels- och trakasserianklagelser. Och om vi ska döma utifrån lokal och nationell medias rapportering har dessa händelser varit helt oprovocerade och uppenbarligen utförda av en patologiskt kriminell, spritt språngande galen familj som hållit en hel by i skräck. Om vi ska döma utifrån den rapporteringen, alltså. Läser man Zarembas text ser man att det finns en hel del som gått de flesta förbi tämligen obemärkt.
Som att yxmannen Allan Grönfors med de flesta mått mätt kan anses vara mentalt handikappad. Som att hans mammas grav av allt att döma blivit skändad av morddömde Esa Rano, en man som på många sätt nog kan anses som avsevärt farligare än Allan Grönfors. Som att prästen Veikko Määttä blivit filmad när han skriker “zigenarhora” till Allans mor. Och hur byaåldermannen Ossian Tornberg på ett ganska flagrant sätt kampanjat mot familjen Grönfors under lång tid. Som han säger till Maciej Zaremba: “Vi försöker bojkotta dem så de får ingen hjälp från byn… Det började i stort sett när de flyttade, på en gång…” Tornbergs son Stefan med samma efternamn, riksdagsledamot för Centerpartiet, har på sin blogg varit tämligen vokal i sina åsikter om hur domstolen bör döma.
Essän belyser på ett alldeles utmärkt sätt hur familjen frysts ut, och hur ensidig medias rapportering har varit kring fejderna. Sällan, snudd på aldrig, har familjen Grönfors syn på saken fått spaltplats. Läs bara denna artikel i Norbottens-Kuriren från maj 2008, och grunna över betydelsen av uttalanden som “om man har en varböld så hjälper det ju inte att plocka bort skinnet runt omkring”: http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=3645309
Det är så att man ryser till över jargongen. Jag tror inte att jag behöver dra några paralleller.
På nätet, bland annat på överliberala sajten Flashback, har omdömena om familjen låtit än värre. Ni som någon gång loggat in på sajten vet att de flesta åsikter till höger om höger finns representerade. Gosse, om de har vädrats i fallet Vojakkala. Det skulle göra ont i fingertopparna att återge en hel del av dessa. Ja, ni kan ju föreställa er.
Vi skall naturligtvis inte förneka att tragiska saker har skett. Men vi skall nog inte heller köpa den ytterst snedvridna bild av skeendena som har visats. Maciej Zarembas grundligt researchade essä påvisar en djup orättvisa i hur människor har behandlats. Det finns fog för en hel del eftertanke hos både media och allmänhet.
Mats Ömalm
