Lennart Persson är död. Det känns lite maffigt att säga att en epok är över, men så känns det nästan. Med sina texter i tidningen Pop och sajten Feber fick han åtminstone en fjunig indiesparris i Luleå att upptäcka Joe Ely, Allen Toussaint, The Saints och en massa andra genier som annars kanske gått mig förbi helt och hållet. I sitt legendariska fanzine Larm gjorde han samma sak för generationen innan mig.

För att hårddra det lite, och för att citera Natalie Merchant:

And I never could have gone
this far without you
For everything you’ve done
You know I’m bound
I’m bound to thank you for it

Så tack, Lennart. Tack för texterna, tack för musiken, tack för ögonöppnarna. Fridens liljor.

Mats Ömalm

Resumé, DN.se, SvD.se,
Fina minnesord i Sydsvenskan här, här och här.