by Mats Ömalm | June 1st, 2009
Våren 2009 har bjudit på en nästan oförskämt ljuvlig flora av ny musik. De riktigt helgjutna albumen har kanske lyst med sin frånvaro, men på låtfronten har man närmast bländats. Jag har tyvärr varit aningen för upptagen för att lägga ut längre orationer men tänkte, för att visa att jag iallafall existerar på samma planet som dig, tipsa (eller påminna) om några spår som inte bör missas så här inför försommarens grillorgier.
The Radio Dept - “David”
Världens bästa skåningar ger ifrån sig ett livstecken. Världens bästa livstecken, dessutom. Shoegazen från förra albumet “Pet Grief” och krautindien från förra årets EP “Freddie and the Trojan Horse” har kastats all världens väg. “David” låter nästan som Ian Brown solo, fast tusen gånger bättre än något den apkungen hittills har presterat. Bäst av allt är förstås att den tills vidare kan laddas ner helt gratis från theradiodept.com!
Gui Boratto - “No Turning Back” och “Azzurra” (från albumet “Take My Breath Away”)
De här två spåren utgör det kvartalsgamla albumets mitt- och höjdpunkter. Den förra är en fjäderlätt technobakelse med New Order-anstrykning, medan “Azzurra” låter som om Juan Atkins lånat Bob Hunds synthar. Den här sortens musik ska väl egentligen inte vara vacker, utan sikta på dansgolvet och lämna pretentionerna åt någon annan. Gui Boratto verkar tycka precis tvärtom. Länk: DN.se
The Crocodiles - “I Wanna Kill” och “Refuse Angels” (från albumet “Summer of Hate”)
The Crocodiles kommer från södra Kalifornien och ser lite smågulliga ut. De låter som att de kommer från helvetet och ser ut som kattungsätande methmissbrukare. I “I Wanna Kill” gör de sitt bästa för att frammana Phil Spectors ondska framför ett berg av Marshallstackar och fuzzboxar. Jodå, det låter ungefär som Jesus and Mary Chains “Darklands”. “Refuse Angels” är en rundgångsorgie med ena foten på en stapel av Gun Club-plattor och den andra på Jim Reids huvud. Länk: Spin.com
Great Northern - “Houses” (från albumet “Remind Me Where the Light Is”)
Egentligen är hela albumet otippat solitt, men ska jag välja ett spår från denna Kalifornienduos ganska slickade album så blir det denna rocker. Min ena hjärnhalva säger att det här är vanlig Tant Raffa-rock med obehagliga grungetendenser, om än habil och välgjord sådan. Min andra säger åt mig att skita i det - hon sjunger fantastiskt och det är jävligt rivigt och lite Arcade Fire-aktigt. “Houses” funkar på flera plan, och antagligen både på kommersiell och alternativ radio. Lite som ett indie-Fleetwood Mac. Lite, alltså. Länk: eMusic
Lindström & Prins Thomas - “Cisco” (och nästan varenda annan låt från albumet “II”)
Visst, cosmic disco-trenden kanske är över, men när man hör hur det verkligen ska göras så kvittar det liksom. Studio får ursäkta, men det här är rymdfärder bortom det mesta. Egentligen hade jag kunnat plocka ut vilket enskilt spår som helst, men väljer för enkelhetens skull inledande “Cisco”, med sina Manuel Göttsching-gitarrer, sin funkbanjo (jo!) och suggestiva italofeeling. Självfallet byggs den upp på ett ytterst spännande sätt under dryga nio minuter. Årets platta so far! Länkar: Feedelity (MySpace)
Mats Ömalm