Text & musik: Mats Ömalm

Jag var tvungen att åka tillbaka till 90-talet ännu en gång. Insåg att det fanns massvis med fantastisk musik att återuppleva som jag missade i min förra, lite magra, Spotifylista. Hela min högstadie- och gymnasietid inföll ju under det årtiondet, år som mer än några grundlägger ens musiksmak. Låtar som spelades när man var som mest lättpåverkad. Första gången man blev dumpad. Första fyllan. Första gången man fick ligga. Första lönen. Jag antar att det var likadant för er som blev människor på 70- och 80-talet. Mina listor från de årtiondena har liksom inte samma inverkan på mig, utan är nog snarare efterkonstruktioner.

Men iallafall. Listan hittar du här: Oh my god! It’s the 90’s - again! Låtlista med kommentarer ser du nedan.

Få musikgenrers anhängare är så ombytliga som de som älskar elektronisk dansmusik. På bara några månader kan smakerna skifta på de mest radikala sätt, och det som var skållhett i januari kan vara stendött i juni.
Dansmusikens 90-tal inleddes storstilat med en junglestorm som ganska snart mojnade, bytte namn till drum & bass och spretade iväg åt tjugo olika håll. Istället blev världen våldsamt hookad på den betydligt lamare big beat-trenden mot mitten av årtiondet, för att bara ett par år senare lämna den nästan helt och hållet för discosamplande housemusik. Strax innan millenieskiftet älskade Europa en r&b-möter-breakbeats-möter-house-hybrid som vi kärleksfullt kallade UK garage. Spotifys utbud är inte särskilt välsorterat inom någon av genrerna, men några hits (ja - hits) kan man skrapa ihop. Från jungleproducenterna X-Projects balla omstöpning av dancehallklassikern “Under Mi Sensi” via Roy Davis Jr’s superdjupa crossoverhit “Gabriel” till Basic Channels mer än 15 minuter långa technobrusmatta “Quadrant Dub I” - bredden är oändlig, och detta lilla sjok av dansmusik visar nog inte ens en promille av den.
1. Barrington Levy & Beenie Man - “Under Mi Sensi (X-Project remix)”
2. Chemical Brothers - “Leave Home”
3. Ten City - “My Piece of Heaven”
4. Armand van Helden feat. Duane Harden - “U Don’t Know Me”
5. Bucketheads - “The Bomb! (These Sounds Fall Into My Mind)”
6. Basement Jaxx feat. Slarta John - “Jump  N’ Shout”
7. Black Science Orchestra - “Philadelphia”
8. Roy Davis Jr. - “Gabriel”
9. Basic Channel - “Quadrant Dub I”

Det gjordes inte bara bakåtsträvande, seg och larvig pastischpop i Storbritannien på 90-talet, även om löjliga beefar mellan Oasis och Blur dominerade poptidningarnas färgglada sidor. Primal Scream var sjukt viktiga för mig och många andra. Triphopen hade sin kvart i strålkasterljuset. Saint Etienne fyllde dansgolven och lockade samtidigt in anoraktomtarna. Cornelius var förvisso från Japan - och det hörs - men hade någon sorts brittisk touch på sin knasiga eklekticism.
10. Primal Scream - “Star”
11. Massive Attack - “Teardrop”
12. Björk - “Play Dead”
13. Saint Etienne - “Join Our Club”
14. Cornelius - “Mic Check”
15. Happy Mondays - “Kinky Afro”

Personligen anser jag att r ‘n’ b och hiphop nådde sin peak först på 2000-talet - och jag är fullt medveten om att jag kan få mothugg på detta - men en hel del mördargrejer blev det förstås. Och Whitney Houston hade sina stunder. Punkt slut.
16. D’Angelo - “Brown Sugar”
17. Big Punisher - “You Ain’t A Killer”
18. Ghostface Killah - “Poisonous Darts”
19. Nas - “The World Is Yours”
20. Whitney Houston - “It’s Not Right But It’s OK”

När vi ändå snackar r ‘n’ b passar det schysst att inleda det amerikanska indiesjoket med supervita r&b-månglaren Jon Spencer och hans Blues Explosion, även om hans musik är betydligt spretigare och hästlängder mer dissonant. Och om vi pratar om dissonans och 90-tal i samma andetag måste man bara nämna Jesus Lizard, som kanske mer än något annat band (Shellac undantaget) drog det skräpiga plåtljudets rock till sin spets. Jag har nog alltid varit ett större fan av amerikansk alternativrock än av den brittiska diton, med band som Afghan Whigs och Dinosaur Jr som främsta företrädare…
21. Jon Spencer Blues Explosion - “Flavor”
22. Jesus Lizard - “I Can Learn”
23. Afghan Whigs - “What Jail Is Like”
24. Samiam - “Cradle”
25. Pixies - “Dig For Fire”
26. Dinosaur Jr. - “Start Choppin’”

…fast shoegazescenen var och är faktiskt skyldig till många ekonomiska utlägg under mina ungdomsår. Swervedriver hörde jag första gången i Lars Aldmans eminenta “Bommen” i P3, och allt det andra liksom följde med av bara farten. Boo Radleys brukar av någon outgrundlig anledning slumpas in i samma grupp, även om jag alltid tyckt att de mest låtit som klassisk powerpop…
27. Swervedriver - “Son Of Mustang Ford”
28. Chapterhouse - “Pearl”
29. Slowdive - “Alison”
30. Boo Radleys - “Wish I Was Skinny”

…om än något avigare än exempelvis skottarna i Teenage Fanclub. Amerikanerna är väl annars de som vevat den fanan högst. Det är egentligen märkligt att inte powerpopen fått större kommersiellt genomslag, för det är ju faktiskt oerhört enkel och catchy musik. Jag vet inte, jag. Var bandmedlemmarna för fula? Eller var musiken för mesig? Weezer är väl kanske inte klassisk powerpop per se, men de känns ändå som arvtagare till Cheap Trick och Big Star på något sätt.
31. Teenage Fanclub - “Sparky’s Dream”
32. Lemonheads - “Rudderless”
33. Fountains of Wayne - “Leave The Biker”
34. Weezer - “Say It Ain’t So”
35. Matthew Sweet - “Winona”

Något som blev poppis på 90-talet var att lägga till suffixet -core efter varenda “ny ” genre som fick utrymme i musikspalterna. Nedanstående band har jag hört benämnas som något så fjantigt som “slo-core”. Visst, det går långsamt, men särskilt mycket -core kan det knappast sägas vara. Däremot är det ofta bländande vackert och outsägligt självömkande. Det passade fint för mig på den tiden. Jag var nämligen stundtals makalöst låtsasdeprimerad och tyckte att gubbar som Mark Kozelek i Red House Painters och Mark Eitzel i American Music Club sjöng om just mitt liv. Vilket de förstås inte gjorde. Men fan vilka låtar.
36. Red House Painters - “Katy Song”
37. American Music Club - “I’ve Been A Mess”
38. Bedhead - “Roman Candle”
39. Low - “Caroline”

Men från det ena till det helt andra. Metal. Nice. Love it.
40. Slayer - “War Ensemble”
41. The Haunted - “Chasm”
42. At The Gates - “Slaughter Of The Soul”
43. Entombed - “Hollowman”
44. Kyuss - “Green Machine”
45. Cathedral - “Ride”
46. Fudge Tunnel - “Spanish Fly”

Det finns pinsamt lite bra 90-talshardcore på Spotify. Å andra sidan: tänker man efter så kom det inte så mycket bra hardcore på den tiden. Det mesta var uppblandat med långsamma, dåliga metalriff och märkliga åsikter. Som tur var finns det roliga grejer med de gamla kolerikerna i Sick Of It All och Agnostic Front.
Det känns som att punken också var rätt krattig. Så här i efterhand får man intrycket av att alla spelade plojjig skatepunk, med något enstaka lyssningsvärt spår här och där. Typ “Ruby Soho” med annars ganska trista Rancid och “Time Bomb” med Ramonesdyrkarna i Screeching Weasel.
47. Sick Of It All - “Step Down”
48. Agnostic Front - “Gotta Go”
49. Rancid - “Ruby Soho”
50. Screeching Weasel - “Time Bomb”

För övrigt är jag fullt medveten om att halva listan består av artisternas mest uppenbara låtar, men so what? Låtar blir hits av en anledning. Jag har eldat upp mina konnässörplakat.

Mats Ömalm

Annat aktuellt: Piratvodka och Tarantino och Woodstock (DN.se), Jimi Hendrixs liv kan bli film (SvD.se)