Text & musik: Mats Ömalm

Ja, ja. Jag hör vad du tänker. “Varför skriver han inte? Har han lämnat landet? Har han blivit av med pekfingrarna i en märklig, men ändå inte helt otänkbar olycka involverandes en svarv och fyra danska likörförsäljare?”

Naaee. Jag har bara haft, som man säger i trakterna där jag kommer ifrån, häcken full. Och så tillkommer förstås en knivsudd lättja. Plus lite allmän oinspiration. Det blir ju så ibland. Livet kommer emellan, med allt vad det innebär av kolesterolstinn mat, elräkningar, kast med liten boll och skit under naglarna.

Men nu är jag här. Jadå. Jag har sagt det förut, men den här gången menar jag det. Fast det kanske jag sade förra gången också. Men jag lovar dig, pinky swear och så vidare, att det iallafall inte skall ta så ohemult lång tid innan jag skriver igen. Jag vet ju hur mycket det betyder för dig. Hur mycket du längtar, trånar och suktar efter mina snudd på genialiska betraktelser över pudelrock och italiensk tutt-teve.

Nu ska jag inte vara oklädsamt förmäten, men jag fick faktiskt ett SMS från en gammal vän som jag inte sett sedan boerkriget, och som tydligt uttryckte att han var musikaliskt vilsen utan mina kommunikéer. Det gjorde mig lite glad, faktiskt. Och satte en liiiten, men bara en liten, låga under arslet på mig. Därför sitter jag nu här och grunnar på vad jag skall frälsa min älskade läsarskara med nästa gång. Onekligen lite trixigt för en kille som grävt ner sig över öronen i amerikansk post-hardcore från mitten av 90-talet. Inte den hippaste musiken just nu.

Så medan jag gnuggar de hypotetiska geniknölarna (var exakt finns de förresten, fysiskt alltså?) kan jag ju iallafall säga att det här är rätt schuckra grejer. Lyssna på dem. Gör det.

Lucky Elephant “Starsign Trampoline” (länk till Spotify HÄR)
Title Tracks “It Was Easy” (länk till Spotify HÄR)

Tjillevipp i Beppemössan, alla monsterdiggare!

Mats