Archive for Text

Tjugohundraelva tjugohundraschmälva

Dec 2

Många saker skall sammanfalla för att ett år skall anses som gott. För exempelvis  vinkonnässören är det en korrelation mellan fatets kvalitet, väder, vind, soltimmar och jordmån som skapar en god årgång. Och säkert en massa annat också. För musikälskaren är det lite knepigare att fastställa vilka samband som generar en god albumskörd. Jag har tidigare för min egen del noterat ett enkelt men tydligt sådant: ett globalt och personligt skitår sammanfaller ofta med ett musikaliskt skitår. Och vice versa. Efter att ha skummat igenom mina gamla blogginlägg och årsbästalistor tycker jag mig ha tillräckligt med vatten på den där kvarnen att lägga fram denna i övrigt fullständigt ogrundade hypotes. Eftersom jag är både pålitlig och intelligent tycker jag därför att du skall svälja det jag nyss framlagt med hull och hår. Skriv ner det och bär det med dig överallt.

Utifrån ovanstående inledning drar du antagligen slutsatsen att jag inte är så särdeles imponerad av Musikåret 2011. Om du gör det – grattis, you’re bang on target, pal. Å ena sidan kan det förstås antas att jag helt enkelt börjar bli förskräckligt gubbig. Mitt musikbibliotek i iPhonen stödjer det antagandet till stor del: Replacements ”Pleased to Meet Me”, Bowies ”Low”, Little Feats ”Dixie Chicken” och Captain Beefhearts ”Trout Mask Replica”, bland mycket annat gammalt träck.

Å den andra kan man peka den tidigare nämnda korrelationen globalt skitår -> musikaliskt skitår. Se bara på framväxten av Tea Party-rörelsen, arabiska regimers övergrepp mot sina medborgare, massmordet i Norge, tsunamin i Japan och den vandrande katastrofen Håkan Juholt. För att bara ta några exempel. Visst har artister och album även i år hyllats av kritiker och publik, men ärligt talat – hur många kommer att lyfta St. Vincents halvpekoral ”Strange Mercy” eller Wild Beasts snoozefest ”Smother” till skyarna om fem år?

Men visst: jag börjar nog bli gubbig. Bara det faktum att jag fortfarande tänker på något så otidsenligt som begreppet album klassificerar mig väl automatiskt som ”out of step, out of time”. Eller att jag fick kämpa som den där lilla gnagaren i ”Ice Age”-filmerna för att komma på de tjugo låtarna som återfinns på nedanstående Spotifylista (som kunde ha varit lite längre, om inte flera indiebolag dragit sig ur samarbetet på grund av de patetiskt usla ersättningsvillkoren).

Mina nyårslöften inför 2012: skriva oftare (låg svårighetsgrad). Bli en fantastisk pappa (relativ svårighetsgrad). Lära mig spela melodica som Augustus Pablo (hög svårighetsgrad – kommer antagligen att brytas).

Album som var jämna och bra, men utan spår som sticker ut: Thursdays ”No Devolución”, Fireworks ”Gospel”, Title Fights ”Shed”, Junior Battles ”Idle Ages”, Red City Radios ”The Dangers of Standing Still”, Samiams “Trips”. De finns på Spottan.

Årets bästa samlingsplatta: “Invasion of the Mysteron Killer Sounds” (Soul Jazz).

Två kanonplattor som borde ha representerats i  årslistan, men som inte finns på Spotify:

Centro-Matics ”Candidate Waltz” (Lyssna och titta på “Iso-Residue” här)
Office of Future Plans självbetitlade debut (finns att lyssna till på Dischords sajt här)

Men så till listan:

Fucked Up

The Beach Boys ”Our Prayer” (från ”The Smile Sessions”)
Cass McCombs “County Line” (från “WIT’S END”)
Cymbals Eat Guitars “Wavelengths” (från “Lenses Alien”)
Mattias Alkberg “Lys upp mig som en stjärna” (från “Anarkist”)
Driver Drive Faster ”It’s All Over It’s Everywhere” (från ”Open House”)
Rival Schools ”A Parts for B Actors” (från ”Pedals”)
Fountains Of Wayne “A Dip in the Ocean” (från “Sky Full of Holes”)
Graveyard “Hisingen Blues” (från “Hisingen Blues”)
Obits “Beggin’ Dogs” (från “Moody, Standard and Poor”)
The Black Keys “Lonely Boy” (från “El Camino”)
Fucked Up “Queen Of Hearts” (från “David Comes To Life”)
Trash Talk “Gimme Death” (från “Awake”)
Hot Water Music “The Fire, The Steel, The Tread” (från singeln med samma namn)
Kurt Vile “Puppet To The Man” (från “Smoke Ring For My Halo”)
David Bazan “Wolves At The Door” (från “Strange Negotiations”)
Slow Club “If We’re Still Alive” (från “Paradise”)
Yuck “Get Away” (från “Yuck”)
The War On Drugs “Brothers” (från “Slave Ambient”)
M83 “Wait” (från “Hurry Up, We’re Dreaming”)
The Horrors “Oceans Burning” (från “Skying”)
(URL: http://open.spotify.com/user/matsomalm/playlist/1jrFxDPeikszcVNM6aB7XB)

Smaklig spis. Over and out.

Mats

Filed Under: Musik, Text

Kalle Anka-debatten gör skäl för namnet

Aug 5

Hela den här Kalle Anka-debatten gör mig lite konfunderad. Man anklagar Disney och förlaget Egmont för att de indoktrinerar barn med sina åsikter i pirat- och fildelningsfrågor. Att de “tar ställning”. Herrejisses. Det är väl inte så förvånande? Att Disney och dess företrädare i Sverige pushar sin ståndpunkt, eller att Joakim von Anka – Disneys väpnade gren – beter sig som ett svin kan väl knappast komma som en överraskning för någon. Disneys har med sin samlade output alltid varit den klassiska amerikanska kapitalismens främsta företrädare, lite på samma sätt som Bamse i många år representerade svensk mysvänster (jag har inte läst den på sisådär 25 år, så jag vet inte hur den ser ut idag) i serieform.

Det mest frapperande måste väl ändå vara att Kalle Anka, denna antaget godhjärtade men patologiska loser, i serieavsnittet faktiskt bestämmer sig för att köpa en CD-skiva och göra 100 piratkopior, för att sedan sälja dessa för egen vinning. Oavsett vad man tycker om fildelning och huruvida det innebär att man stjäler pengar ur fickan av artisterna eller inte, så är det ju vad Kalle bokstavligen tänker göra. Han avser ju faktiskt att tjäna pengar på någon annans arbete - inte att sprida kultur, vilket annars brukar vara ett argument för fildelning. Och här snackar vi ju inte ens fildelning: vi snackar piratkopiering av fysiskt media. Kalle Anka beter sig som de där skumma torgförsäljarna man kan träffa på i Hong Kong. Ni vet, de som kränger hela topplistan på CD-skivor utan tryck, och med omslag som ser ut som de skrivits ut på toalettpapper medelst en 15 år gammal bläckskrivare med halvdöda färgpatroner.

Det är väl Kalles agerande som är det intressanta i kråksången? Jag får intrycket att man rullar fram kanonerna på båda fronterna så fort någon nämner ordet “pirat”. Diskussionen tycks ha landat en halv kilometer från ämnet. Eller är det jag som helt enkelt fokuserar på petitesser och missar sammanhanget?

Ah, wha’evvuh.

Mats Ömalm

Diskussionen: DN #1, DN #2, DN #3. SvD #1, SvD #2.

Filed Under: Text

Save the words

May 7

Om du, som jag, gillar ord och kanske framförallt märkliga engelska sådana tycker jag att du ska adoptera ett. Oxford University Press roliga initiativ, sajten savethewords.org, ger dig just den möjligheten. En mängd sällan använda ord riskerar nämligen att (egentligen på gott och ont) utrotas om vi inte använder dem. Det är klart att ord som dodrantal och primifluous kanske inte har så stor plats i den moderna engelskan, men det är ändå lite tramsigt kul.

Själv har jag adopterat ordet leporicide, som betyder ungefär att döda kaniner eller harar. Adoptionen innebär att jag förbinder mig att använda ordet då och då för att säkra dess språkliga fortlevnad. Hur det skall gå till rent praktiskt vette tusan, men någonstans skall jag väl kunna klämma in det.

Certifikat

Svammel, som sagt, men samtidigt ett kul sätt att (antar jag) driva trafik till någon av företagets andra webbplatser, såsom askoxford.com och oed.com.

Filed Under: Text

På rätt sida strecket. Tills vidare.

Jan 29

Jag har kommit på mig själv med att dagdrömma en del på sistone. Det händer vanligtvis när jag är för mig själv och är sysslolös. Då kan jag gå väldigt djupt in i mina dagdrömmar, som till exempel igår då jag rastade hunden och började föreställa mig hur jag byggde en sorts bänk, med lådor och skåp och speciella fack och en massa högst intrikata konstruktionslösningar.

Jag kan bli helt otroligt specifik i mitt dagdrömmeri. Föreställer mig hur jag tillagar en fiskrätt, komplett med hur jag filéar och kryddar någon exotisk, svindyr sort (även om fiskbullar egentligen borde höra mer till verkligheten). Om jag hade varit helt arbets- och sysslolös hade jag säkert dagdrömt så mycket att jag helt tappat kontakten med verkligheten, helt oförmögen att upprätthålla någon som helst relation med en annan varelse. Blivit tossig, eller åtminstone duktigt kufisk.

Faktum är att jag har funderat – eller, tja, dagdrömt - lite kring ett sådant scenario. Men när jag kommer till den delen av mitt inre resonemang som innefattar bristande personlig hygien, då vaknar jag till och byter spellista i iPhonen. Då blir det lite för verklighetstroget. Då är det dags att vakna upp och fejsa världen igen. Och då är jag glad att jag har en partner och att jag inte har blivit varslad. Ännu iallafall.

Mats Ömalm

Filed Under: Text

Grym timing

Jan 7

Smidigt, Fadde. Grym timing. Tur att det är så softish i Mellanöstern just nu.

(Dagens Media, Faddes blogg)

Filed Under: Text

Jag: en galning, såsse och rsfl:are

Sep 27

Undertecknad är idag synnerligen smickrad, eftersom humorgeniet Mattias Svensson behagar att förära yours truly med ett inlägg. Se bara:

Hurvida det röra sig om en komiker, såsse måhända rsfl-representant eller enbart en normal förvirrad individ som driva denna blogg är svårt att säga. Dock stå klart att något där felas. Då bloggen hans icke uppvisa ett uns av värdighet är det troligen förvirringen i kombination med rsfl och såsseriet som där gälla. Bl.a. haver den förvirrade individen anklagat mig för att vara en SKÄMTARE.

Jag är hedrad av omnämnandet, Mattias. Keep up dat crazy shit! Hör av dig om du någon gång vill dela en Cipramil i en vadderad cell med mig.

Men först, klargör gärna för mig: vad är RSFL? RiksSörbundet för Fexuellt Likaberättigande?

Peace,

Mats Ömalm (galning och såsse)

Filed Under: Text

Helgen runt på 13 länkar

Sep 26

Om du, som jag, inte har möjlighet att besöka bokmässan i Götet, eller bara skiter fullständigt i den, och känner dig lite tom och opeppad, så kan du ju…

ladda ner Girl TalksFeed The Animals” och/eller…
läsa Steve LamacqsLittle Red Riders” och/eller
kolla in Michael Moores “Slacker Uprising” och/eller
köpa senaste numret av Fokus och bara slappa i soffan med en Cola (med eller utan rom).

Trevlig helg!

Mats Ömalm

Filed Under: Musik, Text